För nästan exakt 1 månad sen avled min morfar efter att ha levt på övertid länge länge. Idag var det så dags för begravning. Jag är ju inte direkt känd för att hålla tillbaka tårarna, så imorse var jag så nervös. I bilen till kyrkan kände jag mig alldeles spyfärdig. Men när alla runtomkring mig började plocka med servetter satt jag bara där och undrade när mina tårar skulle komma. Klarade mig genom hela cermonin utan att gråta. Ska man vara nöjd och glad för det? Har lite delade känslor ang det. Tror nog att jag hade reagerat annorlunda om begravningen varit närmare dödsfallet men nu har jag liksom sörjt färdigt känns det som. Har fått lite distans till det hela.
Passade på att ta lite kort på alla vackra blommor.
Det här vackra röda arrangemanget kom från mig och min bror m respektive.
Noel och Alvin hade ett eget litet hjärta till gammelmorfar
På kortet stod " Nu är du en stjärna gammelmorfar". Barnen var inte med på begravningen, men när det blir dags för urnsättning i vår då ska de få vara med.
Vilket underbart hjärta. Jag beklagar sorgen. Sköt om dig! Jag har hittat din blogg via Facebook. Kram Frida E
SvaraRaderaVisst är det konstigt med livet! En föds och en dör! Visst är det hemskt med begravning men också väldigt vackert och nödvändigt. Ett sista farväl, fint att barnen hade ett eget litet hjärta till din morfar! Var de med på begravningen?
SvaraRaderaTårar eller inte tårar är inget mått på hur mycket man saknar någon. Det är konstigt för ibland gråter man hur mycket som helst och ibland behövs tårar inte alls, men man känner lika mycket för det...
Ha det så bra/Sofie
Ja, det är aldrig roligt att gå på begravning.
SvaraRaderaGick det bra med barnen? Mina har aldrig varit på någon än som tur är, men den dagen kommer ju såklart- hoppas bara att det dröjer länge för jag vill ingen ska gå bort än=(
vilka fina kort du hade!
kram
Jag var glad att jag klarade mig nästan hela begravningen. För jag gråter helst inte bland människor som inte står mig närmare än närmast! Men det är så olika det där :/ Jag gråter nog mer för att se dom man älskar gråter. Ja nej usch för ledsamheter. Skönt att det gick bra iaf :) Kram
SvaraRadera